Hets och våld mot homosexuella

Motion 1992/93:Ju834 av Christina Linderholm (c)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Justitieutskottet

Händelser

Inlämning
1993-01-26
Bordläggning
1993-02-09
Hänvisning
1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Problemet
I januari 1992 tog sig ett antal maskerade män in i RFSLs
lokaler i Växjö. Med en s k machete högg gärningsmännen
sönder inredningen och skrämde livet ur de personer som
befann sig i lokalen. Några av dessa personer har hittills inte
vågat återvända till RFSL av rädsla för nya dåd.
Detta attentat var kulmen på en längre tids trakasserier
som ägt rum mot RFSL i Växjö, vilka ofta har haft
nazistiska förtecken.
I september dömde Göta hovrätt två av förövarna till
fyra månaders fängelse. Flera av de tilltalade i rättegången
hade anknytning till nazistiska grupperingar.
År 1985 mördades en homosexuell man av nazister i
Göteborg. År 1990 skedde det igen. I samband med det
senare mordet publicerade tidningen Aftonbladet i augusti
1990 hets från Nordiska Rikspartiets ledning. Mord på
homosexuella är inte mord, det är renhållning, var
budskapet.
I Göteborg ges publikationen ''Siege -- tidskrift för ökat
våld mot homosexuella'' ut. Där kan man läsa om hur man
på det mest framgångsrika sättet trakasserar homosexuella.
Där finns anvisningar om var man enklast kan träffa på
homosexuella män och tips om hur man kan misshandla och
råna dem.
Riksdagens tidigare behandling av frågan
På 1940-talet infördes ett straffrättsligt förbud mot hot,
förtal eller smädelse mot folkgrupp. Detta kombinerades
med en motsvarighet i tryckfrihetsförordningen för att
möjliggöra åtal mot hets som sprids i tryckt skrift. År 1970
skärptes lagen i och med att missaktning mot folkgrupp togs
med bland de beteenden som kunde utgöra hets. År 1982
föreslog regeringen (prop 1981/82:58) att förbudet skulle
lindras i och med att ordet missaktning skulle ersättas med
förakt. Detta förslag avvisades dock av riksdagen
(1981/82:KU24).
År 1988 skärptes lagen ännu en gång genom att även hets
som inte har spritts offentligen till allmänheten kan leda till
åtal.
Det är dock inte förbjudet att hetsa mot homosexuella.
Den s k Homosexutredningens förslag (SOU 1984:63) om
att hets mot homosexuella skulle förbjudas avvisades av
regeringen i propositionen (prop 1986/87:124) om
homosexuellas situation i samhället. Motiveringen var bl a
att man bedömde det som tänkbart att ett sådant förbud
skulle drabba olika slags framställningar med religiös
bakgrund och överhuvudtaget snarare bidra till en konflikt
mellan homosexuella och samhället i övrigt.
Socialutskottet uttalade (1986/87:SoU31) i sin
behandling av propositionen och tillhörande motioner att
man ansåg det självklart att regeringen skyndsamt vidtar
åtgärder för att följa utvecklingen och i förekommande fall
återkomma till riksdagen med lagförslag om regeringen
skulle få information om att yttranden som kan liknas vid
hets mot folkgrupp sprids om homosexuella.
År 1992 avslog riksdagen motioner om att
hetslagstiftningen skulle utvidgas till att omfatta även hets
mot homosexuella. Utskottet ansåg (1992/93:KU2) att det
saknas ''mot bakgrund av vikten av vidast möjliga
yttrandefrihet anledning att utvidga förbudet mot hets mot
folkgrupp till att omfatta även homosexuella''.
Min bedömning
Våld mot homosexuella fördöms mycket tydligt av
samhället. De skyldiga har i möjligaste mån lagförts.
Det finns stora likheter mellan detta våld och det våld
som drabbar invandrare och etniska grupper. Därför bör
samma typ av extra åtgärder sättas in för att stävja våld och
hets mot homosexuella som våld och hets mot etniska
grupper.
Redan på 1940-talet infördes ''Lex Åberg'', Sveriges
första hetsförbud. Det namngavs efter Einar Åberg, som på
1940-talet var en känd antisemit. Han spred
antihomosexuell propaganda och hetsade också mot judar.
Han kallade homosexuella ''sexualjudar''. Han bildade
Sveriges antijudiska kampförbund, en mycket militant
rörelse. Målet var ''judiska folkets totala förintelse i
Sverige''.
Detta beprövade svenska hetsförbud har visserligen
medfört tillämpningsproblem men är ändå det bästa lagliga
medel som står till buds för att stävja hets mot folkgrupp.
Förbudet har emellertid aldrig gällt hets mot andra grupper
än invandrare, religionsgrupper och etniska minoriteter.
Att förbudet skulle utvidgas till att gälla även hets mot
homosexuella har föreslagits vid flera tillfällen.
Homosexutredningen föreslog ett förbud, vilket avvisades
av regeringen eftersom ett sådant kunde hota
religionsfriheten. Det är ett dåligt argument. Varför ska det
vara tillåtet att hetsa mot olika samhällsgrupper bara man
säger amen eferåt?
Socialutskottet avvisade visserligen för sex år sedan
motionsförslag om att hets mot homosexuella skulle
förbjudas. Men samtidigt lämnades dörren öppen för ett
annat framtida ställningstagande. Utskottet ansåg det
självklart att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att
följa utvecklingen och återkommer till riksdagen med
lagförslag om regeringen skulle få information om att
yttranden som kan liknas vid hets mot folkgrupp sprids om
homosexuella (1986/87:SoU31).
Regeringen vidtog trots utskottets uttalande inga
åtgärder för att följa utvecklingen. Därför har inte heller
riksdagen fått några propositioner om ändring av
hetsbestämmelserna.
Hets mot homosexuella sprids dock. Ovan nämns några
exempel.
Det är för mig obegripligt att riksdagen så snart efter
socialutskottets uttalande skulle ändra inställning i frågan.
Från uttalandet 1987 att man är öppen för att ändra lagen till
uttalandet 1992 är steget långt. Förra året uttalade nämligen
konstitutionsutskottet att yttrandefriheten väger tyngre än
skyddet av homosexuella (1992/93:KU2). Det är beklagligt
att utskottet agerade på ett sätt som man givetvis aldrig
skulle ha gjort om frågan hade gällt hets mot etniska
grupper.
För mig är det självklart att de redan gjorda
avvägningarna mellan tryckfriheten och skyddet av
samhällsgrupper också kan tillämpas i fallet med
homosexuella.
Någon statistik över eller kartläggning av våldet mot
homosexuella finns inte i Sverige. I USA förs dock sedan
några år statistik över s k hate crimes. Av denna statistik
framgår att vart tionde offer för dessa hate crimes är en
homosexuell kvinna eller man enligt rapport på tv-kanalen
CNN den 5 januari 1993. Dessa hate crimes är resultatet av
hets mot olika samhällsgrupper.
Det är uppenbart att hets, t ex den som uttrycktes genom
Aftonbladet 1990 och i synnerhet den som uttrycks i
nazistiska publikationer, uppmuntrar till våld.
Jag motionerade förra året om en kartläggning av våldet
mot homosexuella (motion 1991/92:K424). Motionen
avslogs eftersom en sådan kartläggning inte ansågs
nödvändig mot bakgrund av Socialstyrelsens
regeringsuppdrag att följa homosexuellas situation.
Detta regeringsuppdrag har nu förts över till
Folkhälsoinstitutet. Institutet har dock inte, lika lite som
Socialstyrelsen, några resurser att göra den efterfrågade
kartläggningen av våldet mot homosexuella.
Det rimliga är snarare att Brottsförebyggande rådet,
som står för statens kriminologiska forskning, får i uppdrag
att genomföra kartläggningen, vilken skulle kräva ett nära
samarbete med polisen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgning av skyddet i
brottsbalken och tryckfrihetsförordningen mot hets mot
folkgrupp till att också omfatta hets mot homosexuella,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kartläggning av våld mot
homosexuella.

Stockholm den 25 januari 1993

Christina Linderholm (c)

1 Yrkande 1 hänvisat till KU


Yrkanden (4)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av skyddet i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen mot hets mot folkgrupp till att också omfatta hets mot homosexuella.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av skyddet i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen mot hets mot folkgrupp till att också omfatta hets mot homosexuella.
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av våld mot homosexuella.
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av våld mot homosexuella.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.